Blogg: Allt bra?

I mitt förra inlägg så skrev jag om mina tankar kring vad rollen som Lärarassistent är för mig. Jag hoppas det väckte dina egna tankar kring din roll. Som Lärarassistent. Eller i vilken roll du nu är i eller är på väg in i.

Jag börjar se slutet på min utbildning nu. I kalendertid. För det är mycket kvar att göra! Just nu är jag ute på min sista vecka (av 6) på den avslutande praktikperioden. Sedan återstår examensarbetet. Ett kapitel för sig! Men låt oss dröja oss kvar vid praktiken en stund till först. Det är här det händer tycker jag. När ens egna tankar och föreställningar filtreras via all teoretisk kunskap vi har samlat på oss och mynnar ut i ett praktiskt agerande i riktiga situationer. Spännande. Givande. Och utmanande. Så länge du vågar ifrågasätta. Speciellt vad du tror att du vet. Men du får inte glömma bort vem du är! Att just du tillför något till din roll genom att vara just dig. Glöm inte heller vad du är. En människa. Och med det en medmänniska. Men vad händer när du kanske inte kan vara ditt bästa jag?

Det pratas med rätta mycket om individens behov i skolan. Att elever har olika behov och olika förutsättningar. Och att eleverna ska få stöttning och uppmuntran utifrån sina egna förutsättningar på sin resa mot kunskap och mot att växa och utvecklas som människa. Vilket självklart är helt fantastiskt! Och väldigt viktigt! En fundering, av många, många, som har växt fram i mitt huvud nu under praktiken är att det finns ganska många fler individer på en skola. Rektorer. Lokalvårdare. Speciallärare. Vikarier. Lärare. Vaktmästare. Fritidspedagoger. Ja, listan är lång men jag stoppar där för jag tror ni förstår nog vart jag är på väg.

Dessa individer kan också ha haft en stressig morgon. Kanske inte hunnit äta frukost. Kanske bråkat med nära och kära. Någon ”idiot” kanske körde in framför och snodde parkeringsplatsen från dem. En uppslitande skilsmässa? Deras granne tyckte kanske det var läge att ha fest till klockan 05 på en tisdag. Jag vet inte? Oavsett så har de kanske inte sin bästa dag. Och behöver bli sedda. När det går bra så väl som när det går lite tyngre. Få lite hjälp att fylla på med energi. Så de kan vara där för eleverna.

De behöver empati och förståelse. Precis om eleverna. För vi är här tillsammans. Och vi gör detta tillsammans. Då behöver vi alla, elever så väl som vuxna i skolan, få stöttning och uppmuntran utifrån våra egna förutsättningar på vår resa mot kunskap och mot att växa och utvecklas som människa.

Jo, jag känner också en ton av ”pretentiös”, ”PK” och ”hemskt vad han ska vara duktig då” när jag läser igenom texten ovan. Möjligen blandat med en oro kring ”Vadå, ska jag ta allas problem och lägga på mina axlar. Jag har ju fullt upp med mig själv!” Jag svarar Nej på allt detta. Men som någon som tidigare gått in i den där berömda väggen med allt vad det innebar, och ibland fortfarande innebär, så vet jag också att även den minsta lilla sak kan göra skillnad. Så sök upp din kollegas blick på morgonen och fråga ”Hur mår du idag? Egentligen.”

Christian Skog,deltagare på Lärarassistentutbildningen 2019