Skärpt och lättlärd men ofokuserad – därför klarade Tamara Elharbiti inte sina gymnasiestudier. Skeptiskt gav hon folkhögskolan en chans och fick en överraskning; studierna går lysande och i vår tar hon studenten.

– Jag är tacksam över Östra Grevie, här har jag utvecklats som person och fått med mig mycket. Samtidigt kan jag känna att det hade sparat mig tid om jag hade skött gymnasiet. Nu har jag tagit omvägar för att uppnå mina mål, säger Tamara.

Skepticismen låg i en osäkerhet kring folkhögskolans omdömessystem och en rädsla för att studierna skulle ta all hennes tid i anspråk. Hon var även orolig för att studietiden skulle vara längre än den i själva verket blev.

Tamara går skolans högskoleförberedande inriktning och kommer i maj ha läst i två terminer. Hon är stolt över att ha vågat börja studera igen som vuxen. Nästa mål är antingen studier till socialpedagog eller till sjuksköterska. Socialpedagog har hon funderat på ett tag. Hon älskar att hjälpa människor, trivs i skolans värld och vill stötta elever att klara skolan.

Sjuksköterskedrömmen grundar sig också i omtanken om andra. Den är relativt ny och föddes i och med tanken att någon gång flytta utomlands.

– Sjuksköterska kan du vara varsomhelst i världen. Vi lever i en orolig tid och vet inte hur världen ser ut om fem år. Allt går mot en förändring, jag vet inte om den är positiv eller negativ men jag vill vara förberedd.

Under gymnasietiden dog en person som stod Tamara nära, vilket påverkade henne starkt. I samma veva blev hon mer praktiserande. Hon har alltid varit muslim men religionen har blivit allt viktigare för henne under åren.

– Islam betyder allt för mig. Att tro på en större makt får mig att fortsätta möta det mesta. Att kunna förlita sig på ngt större än en själv ger mig en inre ro, säger hon.

Tamara förlorade några vänner i och med sitt omfamnande av religionen och sitt val att bära slöja. Själv säger hon att hon har förändrats till det bättre och att hon fortfarande är samma Tamara.

– Jag jobbade mycket med mig själv som människa även innan tog på mig slöjan. Det handlar om att vara en bra medmänniska. Idag är jag exempelvis mer förlåtande än tidigare.

Trots att världen vi lever i är orolig försöker Tamara fokusera på livets ljusa sidor. Lektionen före intervjun var engelska och deltagarnas uppgift var att berätta om någon eller någonting de älskar eller hatar.

– Jag pratade om mormor. Hon är en gåva och min trygga plats i livet.

Sedan drygt tio år tillbaka bor Tamara och mormodern tillsammans. Relationen är kärleksfull och de hjälps åt hemma. Mormodern lagar mat och Tamara sköter hushållssysslorna. När Tamara var yngre tog mormodern mer hand om henne, idag när mormodern är äldre och har en del krämpor, är rollerna ombytta.

– Ett tag var hon inlagd på sjukhus. Det var jättekonstigt för mig att vara ensam då. Vi klarar oss inte utan varandra. Visst krockar vi ibland, jag kan ha brist på tålamod och hon är från en annan tid men vi försöker möta varandra.

Tamara har en fin relation med sin mamma och tvillingsyster också. Pappan känner hon inte och som liten var hon ledsen över att inte ha en närvarande pappa som de andra barnen. Idag fokuserar hon på det hon har i stället för det hon saknar. Ungefär som i hennes favoritcitat:

“May flowers grow in the saddest part of you” står det med vit text på svart bakgrund på mobiltelefonen.

Vad betyder det för dig?

– Typ att man ska blomstra och kunna komma tillbaka från det värsta. Allt dåligt har alltid en bra sida. Det är bra som vi har det i familjen idag så jag är tacksam.

När Tamara var liten plockade hon ofta blommor och hon har alltid älskat vårens knoppar; snödropparna och vintergäcken som försiktigt har letat sig fram i februarirabatterna intill skolan.

Fast det är först på senare år som växter har blivit henne hobby: hon har aloe vera, orkidéer och liljor hemma. På fredagar köper hon fräscha buketter inför helgen och nu planerar hon vilka plantor hon ska ha på balkongen i vår.

– Jag gillar att ta hand om saker och vara beskyddande vare sig det är människor eller växter. Det är mitt kärleksspråk. Jag är tanten i familjen; de är trötta på att höra om mina växter, skrattar hon.

Familjen kallar henne för tant, själv kallar hon sig bebis.

– Ja, när de pratar giftermål säger jag ”Låt mig vara, jag är fortfarande bebis”. Jag är den enda singeln kvar i familjen, när min mamma och mina mostrar var i min ålder hade de redan barn. Det kan verka konstigt att jag som är så social inte har en partner men jag har inte bråttom in i en ny relation.

Tamara är övertygad om att kärleken kommer, hon tror att alla har en partner där ute. När hon var yngre satte hon stort värde i parrelationer men idag är det det sista hon tänker på. Först vill hon fokusera på högre studie och känna att hon har åstadkommit någonting.

– Nu där det var alla hjärtans dag frågade familjen mormor om hon inte tyckte att jag skulle gifta mig. Nej, låt henne plugga först, sa mormor.

Intervjuad av Johanna Darnéus, fotograferad av Linn Rådström.