Först tjocktarmscancer, därefter skelettcancer. Cancer och efterföljande operationer satte Alaa Al Shimarys studier på paus. Efter femton år är hon tillbaka i skolbänken, fast besluten om att uppfylla sin dröm om att bli barnmorska.

Kväll i en lägenhet någonstans i Malmö. En fyrabarnsmamma sitter med huvudet nedsänkt i en bok. Boken upptar henne så pass att hon knappt hör stegen bakom sig. Det är ena sonen som har kommit för att säga god natt. Han sätter sig ned en stund bredvid sin mamma. Betraktar henne, ser på boken och frågar hur hon orkar studera så mycket. Hon svarar att det är för att hon tycker att det är intressant och viktigt. Sjukdomen har tagit flera år och mycket energi och nu är hon ivrig att komma vidare. Men för att lyckas med studierna behöver man anstränga sig, säger hon. De pratar om provet han precis hade och mamman säger att han inte verkade fokuserad.

– Om du vill ha någonting måste du jobba för det. Lägga ner tid och fokus på saker. Det räcker inte att be en bön innan provet. Du ska kämpa för det du vill ha, inte sola och softa, säger mamman.

Sonen nickar och tänker att mamman vet. Hon som i hela sitt liv har kämpat med sjukdomar, hon som har accepterat dem som sitt öde, hon som aldrig ger upp. Hon som inte skräms av döden.

– Alla människor dör. När eller hur vet vi inte. Många människor kopplar sjukdom exempelvis cancer med döden, det gör inte jag. Cancern är här, döden är där.

Alaa beskriver det som att hennes cancer sover just nu och berättar hur tacksam hon är över att ha fått hälsan och energin tillbaka för att kunna studera.

Hon testade två andra folkhögskolor innan hon kom till Östra Grevie Malmö. De andra kändes inte rätt, det var läxor, läxor och läxor, säger hon. På Östra Grevie hittade hon direkt sin plats.

Trots att terminen hade pågått i tre veckor lyckades hon få en plats och när hon kom in i den högskoleförberedande Liv-klassen omslöts hon av värme.

– Jag fick en god känsla redan från början. Skolan, deltagarna och lärarna ger mig positiv energi och jag känner att här är min plats. På den här skolan studerar och lär vi oss men vi har också roligt.

En av de första dagarna åkte klassen till Bokskogen i Torup. Kvällen innan hade Alaa bakat en morotskaka som hon bjöd klasskamraterna på. De promenerade, hade knytkalas och njöt av naturen.

Alaa funderar över skillnaden mellan att studera som ung och som vuxen. Hon var seriös även som ung men sjukdomen och frånvaron gjorde att hon inte fick fullständiga betyg. Hon beskriver studierna som ett sätt att bättre lära känna sig själv, väcka saker som var sovande i henne. När hon studerade tidigare gjorde hon det då det förväntades av henne. Nu läser hon av eget val, hon är deltagare, inte elev.

– Det du gör är det du får. Jag har redan bestämt vad jag vill få ut av det här. Jag vill uppfylla mina drömmar tillsammans med mina barn och min yrkesdröm har alltid varit att bli barnmorska.

Alaa säger att hon säkerligen hade passat bra på kontor också men att hon tycker om att samspela med andra människor. Att finnas till för andra, prata med andra. Familjen är från Irak och hennes mamma har berättat att födande kvinnor där blir slagna när de föder, att de blir tystade och ses som jobbiga när de visar smärta.

Alaa vill bli en annan sorts barnmorska. En med empati och som tryggt följer den födande kvinnan genom smärtorna. Både barn och smärtor är någonting som Alaa känner väl till. Hon har fortfarande ont i kroppen men beskriver smärtorna som ”softa”, de finns där men går att hantera. Hon berättar att hon en gång i Irak blev akut sjuk och tvingades opereras utan smärtstillande.

– Jag låg med öppen mage och smärtan var obeskrivlig. Det fick mig att tänka över allt som en människa, dess kropp och själ kan klara. Mycket handlar om inställning och acceptans.

”Älska dina svagheter för att finna din sanna styrka” är Alaas favoritcitat. Hon tolkar det som att inte låta hinder stå i vägen för att uppnå våra mål. Vi hindrar ofta oss själva, utan att inse det. Genom att lära känna oss själva och förstå våra reaktioner och mentala mönster kan vi övervinna dessa hinder och frigöra vår förmåga, menar hon.

Ett konkret exempel på det är hennes stomipåse. I början var det en av hennes svagheter men hon har lyckats förvandla svagheten till kärlek och på så vis blivit starkare. Istället för att se den som en börda har hon börjat se det fina i sin stomi.

– Jag pratar inte så mycket om den eftersom jag inte söker uppmärksamhet genom att fokusera på sjukdomar. Men jag är stolt över att bära min stomi, den räddar mitt liv. Den är en viktig del av mig och en påminnelse om min styrka och överlevnad.

Viljan att göra gott i livet, en stark tro och barnen är Alaas drivkraft. Ibland kan hon bli matt i sina försök att göra gott, andra gånger har hon så ont av sin sjukdom att hon vill släppa taget. Då är det tanken på barnen som gör att hon orkar.

– Barn är rena, de är änglar på jorden. Om ett barn älskar dig är det ren kärlek, de visar äkta känslor och just äkthet är vad jag eftersträvar.

Alaa pratar mycket med sina barn om att göra gott och att ha empati för andra. En stund efter intervjuns slut får hon ett sms från ett av barnens skola där fritidspersonalen berömmer hennes barns respektfulla sätt.

– Det värmer mitt mammahjärta, säger Alaa.

Text: Johanna Darnéus

Bild: Linn Rådström

Alaa läser på Östra Grevie i Malmö. Läs mer om våra Malmö-utbildningar här.